Igår så var jag och Jessi och beställde begravningsblommor till våran kära farbror.... Men fy vad jobbigt det var. Mitt i affären kom jag på vad vi gjorde och tårarna kom. Kände mig helt utmattad efteråt, jobbade natten och imorse när jag gick hem, kändes det som om kroppen och huvet var av bly. Inte nog att kroppen redan är full av hormoner och man blir gråtfärdig av att se en kattunge på nån reklamfilm.... så ska man försöka orka och klara av en begravning också... Usch.... Men som en vän sa, låt bebin ge dig styrka så orkar man. Och så är det väl, ett liv släcks och ett annat föds till.

Blir himla ledsen i ögat när jag tänker att varken min pappa eller farbror finns med längre. Vad glada dom hade blivit över att vi väntar på en liten pojke. Speciellt pappa, att hans förstfödda dotter hade gett honom ett litet barnbarn. Men, men, livet går vidare...... Ska fokusera på det viktigaste i livet, bebin, min underbara familj, att bebin har en pappa, det är ju det viktigaste av allt.

Min foglossning är hemsk vissa dagar, att gå i trappor känns ungefär som om man körde in en kniv i ryggen och vred om... Aj aj... Lyfta upp Devil är inte skoj, eller att plocka upp efter honom ute.... *s*

Men nu är jag iaf ledig i hela 11 nätter !!! Så har tid att vila upp mig och göra saker hemma i lugn takt och inte behöva stressa med att hinna med allt.
( och har redan planerat att storstäda inför våren, kanske byta gardiner... göra rent fönstrena osv osv...)