Life sucks !!!!

Älskade vän, det gör ont i mig, att du har fått ännu en motgång på behandlingen och att det ännu ej verkar gå vägen, om ord kunde trösta men det gör det nog inte, ja, och det var väldigt onödigt av sjuksystern att fråga dig den frågan, men vi är ju alla mänskliga och gör våra misstag, men ändå, när du ändå var ledsen så gjorde det ej saken bättre, ja, det är så många som har 1 eller flera barn som antingen egentligen inte vill ha dem eller har tid, men de ska ändå ha barn för att det hör till. visst det är allas rätt att göra som de vill, men barn är ju ingen sak som man kan slänga hit och dit utan, ett barn är ett liv med känslor och barn ska få växa upp hos föräldrar som älskar detta barn gränslöst, och jag lider så med dig, även om jag inte känner samma sak med detta att skaffa barn, det kommer om det kommer, om inte så är jag tacksam så länge jag och min familj får vara frisk, och då är jag också glad, visst ett barn skulle förgylla livet och vardagen, men ibland tycks livet vilja lära oss eller prova oss och ge de högsta hindren för att se om vi klarar av att klättra över dem, min syster försökte få barn i över 10 år, sedan gav hon upp, men när hon började tänka mindre på det och kom till ro med tanken att hon ej skulle få barn, så fick hon veta några dagar senare att hon väntade en son som nu är 11 år, min andra vän, försökte i 5 år, gick på olika behandlingar, men inget hjälpte och hon var så nere och ledsen, men hon började också komma till ro med tanken , men så hände ett mirakel och nu har de en son på 2,5 år, men graviditeten var ingen önskedröm för henne, foglossning och hade väldigt ont ,och fick vara sjuksriven nästan hela graviditeten. Hon skulle gärna vilja ha ett syskon till sin son, men hon sa att det kommer om det kommer, men annars så är våran son allt vi önskat oss, detta kanske inte ger någon tröst, min syster var 34 år när hon fick sin son, min vän var 32 år, sedan finns det folk som verkar få barn hej vilt, min ena syster fick 4 barn som hon igentligen inte ville ha, hon ville ha barnbidragen och hur illa låter inte det, och hur blir barnen när de blir stora, med bara gap och skrik, massa saker, men ingen kärlek, inte rättvist, min bror fick 2 st söner, 19 och 17 år, men han har inte gett dem någon kärlek så underbara söner och han går miste om allt, för spriten går före, min andra syster fick sitt första barn när hon var 35 år, hon var ihop med en kille i 8 år, eller förlovad och efter 8 år så sa han att han ej älskar henne länge och hon trodde att livet var över och att hon aldrig skulle hitta någon och skaffa familj, hennes dotter ska fylla 6 år och hennes lilla son ska fylla 2 år, jag vet att allt känns tungt för dig och det känns som om det ej finns någon väg ut, även jag har tänkt mycket på vad man har åstadkommit och vad ska man åstadkomma till en viss ålder, men när jag ser programmet om Susan Boyle, I had a dream som hon sjöng i Britans Got Talent, 2009, och hon var 47 år, bodde med sin mamma tills hon var 45 år, för mamman dog, inga barn ingen familj och hennes dröm var att bli sångerska och det blev hon, efter många år och nu lever hon sin dröm och jag tror att vi alla har ett syfte, och för vissa kommer det tidigt och andra senare, så jag har ej gett upp hoppet och jag hoppas att du inte heller gör det, du har en underbar liten familj nu och du är så underbar, omtänksam och kärleksfull och som jag sa, jag tror och hoppas att du kommer få ditt älskade barn för det är du värd och det barnet kommer att få det så bra hos dig och din sambo....Du kan alltid messa, skicka epost, om du vill prata jag finns här för dig. Min älskade vän...Många styrkekramar till Dig,,,,

Jobbigt.... Känner verkligen mer dej/er för jag antar att ni är två om detta. Även om det kanske är lite mer känsloladdat för dej. Jag kan bara försöka att förstå hur jobbigt det är för dej, men att förstå det till 100% kan jag inte, för jag har ju som sagt haft det för lätt med det där. Men jag kan förstå att du tycker att livet känns väldigt orättvisst. Hoppas det löser sig och att ni får er lilla underbara bebis. Lider med er och om jag kan hjälpa till på något sätt så finns jag här för er.... Många kramar